“Vi är inte strösslet på kakan”

Johanna Forsberg har i över 20 år rört sig i gränslandet mellan konstnärlig praktik och strategisk designmetodik. I dag är hon mitt i ett av Örnsköldsviks mest ambitiösa stadsutvecklingsprojekt.

Från sitt företag arbetar Johanna med allt från konst och formgivning till att facilitera cross innovation-processer och skapa mötesplatser där företag från den kreativa branschen möter övrigt näringsliv och offentlig sektor. Det är ett gränsland hon trivs i. 

– Det finns en röd tråd i allt jag gör, även om det kan se snurrigt ut utifrån. Samma metodik som jag använder när jag skapar ett verk som ska interagera med ett rum, använder jag när jag skapar rum för samtal i en stadsutvecklingsprocess, berättar hon. 

När Johanna sökte till Kreativa Norrlands Designverkstad var timingen avgörande. Hon var mitt i en process av att identifiera nya målgrupper och marknader: arkitekter och inredare, offentliga aktörer, företag och byggaktörer. Samtidigt hade hon avsatt tid för kompetensutveckling och såg programmet som en möjlighet att fördjupa sina perspektiv. 

– Det var mitt i prick för mig. Jag ville få en verktygslåda, förstärka tankar jag redan haft och sitta i ett sammanhang där saker och ting kunde landa tydligare. Det var inte bara kunskapshöjande – det var ett konkret case att förankra det i, och det gör att kunskapen fastnar på ett helt annat sätt, säger hon. 

Den insikt som stannat starkast kvar är enkel, men kraftfull: 

– Jag kan designa allting. Det spelar ingen roll om det är en lampa, inredning till hotell eller en process i en stadsutveckling. Det är samma nyckel. Det kanske låter självklart, men det landade på riktigt under designverkstaden – och det har förändrat hur jag pratar om det jag gör. 

Medskapande på riktigt

Under programmets gång tog Johanna kontakt med Vanessa Nilsson Hedman, planarkitekt och delprojektledare för placemaking-arbetet inom Örnsköldsviks stadsutvecklingssatsning Stadsdel 2030. 

Vanessa behövde någon som kunde bidra till förankringsarbetet mot medborgare och aktörer inom de kulturella och kreativa branscherna. Johanna hade lång erfarenhet av att facilitera processer, skapa mötesplatser och bygga broar mellan olika perspektiv. Mötet blev starten på ett uppdrag. 

I dag har Johanna ettuppdrag kopplat till Stadsdel 2030, Örnsköldsviks långsiktiga satsning på att omvandla Lundviksstrand och Vegakvarteren från industrimark till en levande en stadsdel. Uppdraget handlar om att göra stadsutvecklingen verklig och begriplig för invånarna och att bygga en medskapande process som inte bara samlar in åsikter, utan verkligen involverar konstnärer, arkitekter, spelutvecklare, musikbranschen och vanliga medborgare som både kan och vill bidra till platsen. 

I linje med det så har hon fått ett uppdrag för Innovationsbolaget kopplat till deras del i RE:DO projekt som syftar till att stärka kulturella och kreativa branscher, möjliggöra och skapa förutsättningar för cross-innovation mellan branscher. 

– Jag ser det som att de kreativa kompetenserna har så mycket att erbjuda i allt som sker och kommer att ske. Vi behöver skapa lösningar på framtidens utmaningar, där behövs kreativa kompetenser. Vi är inte strösslet på kakan, eller bara tavlan på väggen, vi bidrar in med verklig kompetens och värde in i processer.  

Konsten som verktyg i stadsförvandling

För att markera starten på förankringsarbetet designade Johanna och Vanessa en plats för dialoger. En rumsbildning formad av vepor i nät, tänkt att fungera som ett rum för samtal.  

– Vi såg framför oss något utan dörrar och tak, där man kan vandra in och ut och låta idéerna gro. En visuell signal som väcker nyfikenhet och markerar att området är i förändring, men som också fungerar som en mötesplats för oss under projekttiden. 

Under en personaldag för kommunen hände precis det den var designad för. 

– Personer klev in i rummet och började tänka kreativt, utan att vi bad dem om det, berättar Johanna. Det blev prat om en att det kunde förvandlas till en utställningsyta för konst, en annan nämnde att de kunde förlägga sin APT där. 

Det är just den effekten, att ett genomtänkt rum kan frigöra kreativitet hos andra, som hon ser som kärnan i sitt arbete. 

Designverkstaden gav inte Johanna uppdragen, det skapade hon själv. Men den gav henne något minst lika viktigt: en tydligare kostym att bära in i de mötena. 

– Jag fick ett mer förankrat språk. Det finns forskning att luta sig mot, konkreta begrepp, ett sammanhang. Det som tidigare var intuitivt blev mer hanterbart att kommunicera. Och sen var tajmingen perfekt, en rörelse av utveckling i Örnsköldsvik, och jag var redo. 

Hon hoppas att fler kreatörer ska våga se sin egen kompetens som relevant i större samhällsfrågor. 

– Jag hoppas att mitt sätt att arbeta kan smitta av sig och ge inspiration till att våga ta sig an större uppdrag. Att se sig själv, sina erfarenheter, metoder och kompetenser som en del av lösningen. 

Text och foto: Frida Lindman